Rara örter och blommor, kvarnar, smedja, fiskarkoja, bastu, sågar och stockbåt!
Hela museiområdet har ursprungligen varit del av ett större ängsområde som tillhörde kyrkan. Museiområdet består här av ca 7 ha dit ett drygt 70-tal byggnader har flyttats.
Museiänget har kvar sin karaktär av gotländskt änge och vårdas också som ett sådant med fagning (räfsning) av löv på våren och slåtter på sommaren.
Här växer främst hassel, ek och rönnoxel. Här finns också ett flertal orkidéarter samt många, många blommor.
Museets åtta-kantiga, knuttimrade väderkvarn från Hemmungs i Hablingbo socken är byggd år 1794. Denna kvarntyp är, vad knuttimringen beträffar, mycket ovanlig och har endast förekommit på södra Gotland.
Typiskt gotländsk är också vädersågen. Bristen på vattenkraft gjorde att man på en del platser försökte få sitt virke sågat med vindens hjälp.
Denna vädersåg är till största delen en rekonstruktion. Den har sex vingar och kan efter behov vridas kring en kraftig mittstolpe.
Inte så långt från denna såg ligger två små agtäckta hus, en lammgift och en russgift, som användes av de betande lammen och russen för att få skydd mot vinterns stormar.
I änget finns också en vattenkvarn från Alskog samt valka, smedja, bastu, mila, lintork och sojde (tjärdal). Alla tillhörde gårdarnas nödvändiga utrustning i självhushållets dagar.
Vid klockstapeln ligger den så kallade Fiskarkojan som i sen tid använts som övernattningsbod vid fiske men som ursprungligen byggdes som en bostad. Kanske var det drängen och pigan på den stora gården som gifte sig och då byggde sig denna enkla stuga på mark som upplåtits av deras husbonde.
Passa på att jämföra 1600-talsgårdens rika manbyggnad med detta lilla hus! Här finns ingen eldstad med murad skorsten, inga målade glasrutor för fönstren och ingen säng med förhänge …
I änget finns förutom många byggnader även ett stort antal olika växter, blommor och örter.
